|

Snart har vi kanske ett eget altare
i hemmen?
|
Religionen
som kultur
Svenska kyrkan har länge oroats
över att färre och färre kommer till gudstjänsterna.
Frågan är hur man ska vända den nedåtgående
utvecklingen. Ett sätt är nya grepp och där spelar
kulturell verksamhet allt större roll. Ett besök i
kyrkan ska kunna ge en lika stor kulturell kick som ett besök
på en konsert, teatern eller konstmuseet.
Idag är det inte ovanligt att artister eller poeter uppträder
i en kyrka. Visserligen finns det fortfarande de som tycker att
det är närmast hädelse att i Guds hus höra
Lill Lindfors sjunga "Du är den enda", men för
de unga är det hur naturligt som helst. Frågan är
om inte en stor del av attitydförändringen är
Carolas förtjänst. I och med hennes melodifestivalsvinst
i början av 80-talet blev det accepterat att kombinera populärmusik
och tro. (I USA började samma utveckling långt tidigare
i och med gospelmusikens framväxt).
Religionens närmande till kulturen hänger nära
samman med en annan utveckling, nämligen religionens gradvisa
övergång till andlighet. I det moderna samhället
med dess snabba förändringar upplevs religionen lätt
som något föråldrat. Ungdomar orkar inte lyssna
på långa predikningar om saker som hände för
två tusen år sedan, de vill förstå livet
här och nu. Den religion som förmår att appellera
till ungdomarnas intresse har störst chans att växa.
Men då måste den säljas i ny förpackning
och resultatet blir lätt nyandlighet med New Age som främsta
representant.
För att inte tappa allt för många anhängare
till de nyandliga rörelserna ser sig även de etablerade
kyrkorna tvungna att tona ned det religiösa för att
istället lyfta fram det andliga. Man pratar om andliga upplevelser
istället för religiösa uppenbarelser och om föredömen
istället för helgon. När Jesus blir mer människa
och mindre Gud så blir hans ord och gärningar mer
förståeliga för dagens sökare. Allt blir
mer lättbegripligt och är det något dagens människa
vill så är det just att förstå. Förstå
sammanhang, förstå sig själv och förstå
andra. I denna längtan efter att förstå så
blir utbildning och samtal allt viktigare, men även företeelser
som utlandsresor och besök i buddhistiska tempel. Eller
som man säger i den nyandliga TV-serien Arkiv X: "The
truth is out there" (Sanningen finns där ute någonstans).
Det gäller bara att leta reda på den för egen
hand.
Ett sätt att underlätta för sökarna att hitta
Sanningen (det vill säga Gud) är att locka dem till
kyrkorna. Om ungdomar nu är så fascinerade av balinesisk
dans så är det kanske bättre att låta balinesiska
dansare uppträda i Svenska kyrkan än att ungdomarna
lockas resa till Bali och blir buddhister?
Parallellt med att världsliga aktiviteter flyttar in i kyrkorummet
så flyttar även andliga aktiviteter in i världsliga
rum. I Stockholm har både Globen och Stadshuset använts
för religiösa ändamål. I november 1998 anordnades
en sufi-vecka med "föredrag och virvlande dervischer"
på Södra teatern. På teaterchefen och mystikern
Ozan Sunars initiativ blandades poesi, dans och religion i en
publikfriande tillställning.
Enligt en intervju i Svenska Dagbladet så säger Sunar
att mystiken är en motpol mot fundamentalismen i de tre
monoteistiska religionerna kristendom, judendom och islam. Mystikern
söker istället efter "upplevelsen av Gud utan
mellanhänder". För Sunar är det i "människors
handlingar som Gud skapas. I mötet mellan oss och världen
finns han". Gud är alltså ett medium snarare
än ett väsen och inte bara ett medium utan ett massmedium.
Något som poängteras av Sunar i intervjun: "förresten
tror jag inte att Guds vilja är att vi skall späka
oss och lida. Han vill att vi ska roa oss". Gud är
i denna mystiska världsbild Underhållaren och Trollkarlen
istället för Domaren och Uppfostraren.
Gud är numera underhållning och underhållning
är numera Gud...
Nästa
sida
Topp
|