Kollektivt/Lokalt

Förstasidan Vad är vi? Deltagare Arbetsmodeller Trender Variabler Scenarion Länkar

8. Tiden medan I början av 2000 ­ talet såg vi våra tekniska verktygs baksida. Vi behövde inte längre tänka och tog allt mindre egna moraliska beslut. I vårt lokala samhälle installerades mycket ny teknik bl.a. för de långsamma som inte hann gå över övergångsställen innan det blev rött. De försågs med små kort som kommunicerade med "röd ljuset" och gav dem extratid att passera övergångsstället. I affärer installerades olika kontrollsystem som gjorde att ingen skulle kunna passera utgången utan att ha betalat för sin vara. Gemensamma tvättstugor försågs också med kontrollsystem som gjorde att ingen kunde gå in och ta din tvättid. Övervakningskameror blev vanligt förekommande i butiker, spårvagnar, parker, i hemmen osv. Tekniken gjorde att många konflikter undveks och de inspelade filmerna fick ofta en avgörande roll i de alltmer förekommande stämningsansökningarna. Övervakandet var inte något nytt i denna tid. Tidigare var det var det Gud, familjen, läraren eller statens förlängda arm i form av polis och myndigheter som stod för övervakandet. Det nya var bl.a. att man krävde mer kunskap av individerna i kollektivet som för allas bästa nu skulle sortera sina sopor, individen skulle här ta ansvar för kollektivets bästa och de var många som saknade kunskap om vad som skulle sorteras i de olika behållarna. Det var svårt att förstå att de hade ett personligt ansvar för det kollektivas bästa. Genom tekniken fråntogs individen sig sitt ansvar, hon kunde skylla på den bristande tekniken då någon förvirrad gamling glömt trycka på kortet när hon passerade övergångsstället och inte genom kortet registrerat att det skulle vara grönt extra länge, kvinnan blev påkörd och övervakningskamerorna kunde "tala" för bilföraren, det hade för henne varit grönt. Tekniken hade i mycket tagit ifrån människorna deras moraliska och etiska ansvarstagande. Övarvakningstekniken var naturligtvis besvärande för dem som inte ville bli sedda, men för andra var det lite meningen med livet, "att göra sig synlig". Det blev allt vanligare att individer, familjer, daghem, skolor, andra offentliga rum lades ut på nätet för mer eller mindre allmän betraktelse. Gränsen mellan det privata och offentliga överskreds. Människan kunde genom de personer som la ut sig själva på nätet betrakta individer med både bra och mindre bra egenskaper, vi kunde känna igen oss och det uppstod en sorts förståelse för att vi alla var unika men att vi också hade många gemensamma drag. Genom den allt intensivare kommunikationen på nätet där människor kunde kommunicera fritt och samtidigt vara anonyma kunde vi uttala tankar som tidigare bara blivit tänkta - medvetandet om andra individer i kollektivet blev tydligt. Den tydliga uppdelningen i våra liv och våra olika roller blev uppmärksammad. Många sökte den helhet vi som individer haft innan våra liv och tankar blev uppdelade genom industrialiseringen, vetenskapen och skolan. Det tog sig bl.a. i uttryck genom en vilja att integrera arbetet med fritid. De lokala och globala miljöhoten mot oss och vårt livsrum uppmärksammades vi insåg att vi höll på att förstöra den miljö vi en gång var anpassade att leva i. Det uppstod ett intresse för ursprungs befolkningar och deras liv i samklang med naturen. Storstadsmänniskan upplevde en längtan till naturen och många försökte skapa en balans mellan de alltmer tekniska maskinerna genom att i allt högre utsträckning att pynta sina hem med ägodelar formade av naturen. Parker för kontemplation och eftertanke blev viktiga. Det skapades också fler vilohem på landsbygden, för längre eller kortare vistelse. Det blev allt tydligare att vi sökte en ny form. Andra tidigare självklara gränser, som de mellan man - kvinna, människa ­ djur, humaniora - naturvetenskap, arbete ­fritid, övarskreds. Man skapade nya sammanfogningar och gränsöverskridande inom bl.a. företag och vetenskap. Tidigare uppdelningar som den mellan vår kropp och själ visade sig ohållbar, kroppen minns vad medvetandet förträngt. Vi såg att våra mätmetoder som hjälpt oss göra våra uppdelningar inte längre gagnade oss. Ett komplext systemtänkande började ta form, vi såg på evolutionens tankemönster som något vi kunde applicera inom många områden. Ingenting försvinner - allt finns kvar var också något som blev konkret genom att vi såg vad alla gamla sopor nu gjorde med vår natur. Kretsloppstänkandet började integreras i vårt medvetande. Vi fokuserade även på det icke genom ögat synliga, naturens minsta beståndsdelar, bakterier virus, ljudvågor, avgaser, koldioxid i atmosfären, kraften i våra tankar, kollektiva visioner. Teknikens baksidor synliggjordes. Det blev viktigt att alla förstod och hade kunskap, den tidigare "dumma burken" blev nu ett medium för kunskap och ett interaktivt lärande. Några valde att lära sig i hemmet men det blev allt vanligare att man sökte sig till den kollektiva knutpunkten, där vi tillsammans med andra kunde söka vår kunskap. I "knuten" hade vi också studiecirklar som behandlade mindre konkret kunskap som eftertanke - reflektion, framtidsminnen ­ visioner och att leva i nu. Här gjorde också många sin egen film. All teknisk utrustning och behjälplig personal fanns för de närboende och i den lokala TV kanalen fick vi en mängd lokalt producerade program som kompletterade de rikstäckande. EU hade också på det nya nätet mycket information för samhällsnyttan. EU s roll som fördelare av Europas resurser hade tidigare gynnat principen; den som aktivt ansöker bidrag får också tillgång till dessa. För oss uppväxta i det svenska folkhemmet var detta inte gynnsamt. Vi var inte vana att ta egna initiativ och att själva söka bidrag. Efter att denna orättvisa uppmärksammats sänds nu information om vad det lokala kan söka för bidrag ut genom nätet och vi här i kollektivet känner att vi har en kraft att påverka vår egen livssituation. De olika personligheter som visats i den lokala TV kanalen har också gett oss ett lokalt- kollektivt medvetande en ny form av samhörighet. Vi har fått se filmer gjorda av samhällets tidigare utslagna, Anonyma Alkoholister är inte längre anonyma genom att flera av dem kollektivt producerat filmer om sina liv. De offentlig- anställda har också ett privat liv. För många barn och även vuxna var detta svårt att förstå, att individer kunde ha olika roller beroende på var de befann sig. Men konsekvensen av alla dessa filmer som förmedlade en äkthet, då de människor som agerade var sig själva, blev en större acceptans av olikheter vi efterfrågade en autenticitet, att vi var oss själva. En bidragande faktor till att det producerades mer autentiska filmer, där individen spelar sig själv, var att många under tiden de gjorde sin film hade sin ekonomisk försörjning tillgodosedd genom GRUND det nya lokala försäkringssystemet där man slagit ihop de olika systemen som A - kassa, sjukförsäkring, studiemedel, föräldrapenning, ekonomiskt bistånd. Detta medförde att man som individ hade möjlighet att ta sig ett GRUND år och ägna sig åt vad man själv såg som viktigt, antingen som individ, eller kollektivt, det blev vanligt att fler gemensamt tog ut ett GRUND år och skapade något som gynnade kollektivets bästa. I "knuten" arbetar också många av oss "med arbeten en bit bort" en eller ett par dagar i veckan där våra företag hyrt en plats åt oss med tillgång till dagens datorer och kommunikation. Fördelen är att vi nu finns i samma rum som andra företag och genom möten med deras personal hittar vi nya lösningar på problem som uppstår. Vi strävar nu efter en helhet i våra liv. Alla försöker ta ett personligt ansvar för kollektivets bästa. I vår tid har etiken och moralen fått en djupare förankring i varje individ.   Nästa sida Topp