For English version, please click here    
 Ett center som erbjuder resurser för långtidsutveckling för företag, myndigheter och enskilda

 Hem  Sitekarta  Kontakt

Om oss
 Visionscentret
 Natalie Dian
 Kollegor
 Klientlista

Resurser
 Tecken i tiden
Artiklar & Utgivningar
 Bibliotek
 Länkar
 Fackjournaler

Vad vi erbjuder
 Konsulttjänster
 Öppna kurser
 Föreläsningar
 Uppdragskurser
 Avslutade uppdrag

Framtidsträning
 Introduktion
 Framtidsbygget
 Framtidsbygget för kvinnor
 Framtidsspanarna
 Framtidsklubben

 

This is taken from an ongoing discussion among Futurists from all over the world that are members of the World Future Studies Federation dated March 08, 2002.

 

 

Finns där en gen för argumentation?

 

Kan det vara så att mänskligheten rent allmänt, och vissa personer i synnerhet, har ett starkt behov av att föra ut sina idéer i förhoppningen att människor ska förstå dem? Vi lägger fram våra idéer som om vi trodde att alla som drabbas av dem integrerar dem så totalt att deras beteende och attityder förändras. Vi är övertygade om att vi har de rätta svaren, bara någon ville lyssnade på oss. Den del av oss som tänker långsiktigt drömmer om att de som integrerar våra idéer ska föra ut dem till andra som i sin tur sprider idéerna tills alla tänker som oss. 

 

Vem är vi? Vi skriver, vi är lärare, psykologer, politiker, journalister, reklammakare, manusförfattare, poeter, och utgivare. Vi sitter vid bardisken och spottar ut våra åsikter till alla som vill lyssna. Vi står på scener och på fester och engagerar oss i långa diskussioner med vänner på mysiga kaféer. Vi är mödrarna, och fäderna som lär sina barn hur man ska bete sig när vi läser sagor vid läggdags och ger råd när de råkar ut för problem. Vill vi verkligen uppfostra barnen att tänka själva? Ja, samtidigt som vi tror att vi kan prägla dem med våra idéer innan de får höra alldeles för många andra!

 

Några försöker få ut sina idéer genom att visa ett gott exempel, prästen, missionären, socialarbetaren och frivilliga. Några är profeter för demokrati, för marknadsekonomi, för världshandel, för en specifik religion eller tron på en viss livsstil. När ingen lyssnar på oss – försöker vi med våld. Vi strejkar, hungerstrejkar, självmordsbombar, bombar från himlen utan att titta ner, våldtar, skövlar, startar krig med eller utan krigsförklaring. Vi säger att vi kämpar för våra rättigheter. Vi försöker övertyga varandra om att vår sanning är den riktiga sanningen. Vi är sanningen och leder vägen.

 

 

 

 

Vad är det som driver oss att försöka ändra andras uppfattningar – att få dem på vår sida? Att övertyga dem för deras eget bästa – att höja deras medvetenhet så att de bättre kan fatta sina egna beslut? Beror det på någon genetisk detalj som vi hittills inte upptäckt? Är vi så självcentrerade att vi måste få andra att hålla med oss hela tiden? Är det ett praktiskt betingat beteende eller är det en naturlag?

 

Jag vill övertyga dig, kära läsare, om det jag säger. ”Vi har ett behov av att övertyga andra om vår sanning.”

 

Behovet av att övertala andra är också ett behov av personlig bekräftelse. Det innebär erkännande och acceptans. Det ger på samma gång bevis på existens och värde. Det är inte; ”jag tänker därför finns jag”, utan; ”du håller med därför tänker jag (och jag tänker ”rätt”)”. Jag vill inte att du lägger fram alla anledningar till varför du inte håller med mig. Jag vill höra hur rätt jag har. Vi är enbart följeslagare när andra säger sådant vi känner igen som sanningen. Vi blir bekräftade om andras reaktioner på dessa sanningar stämmer med våra förväntningar. 

 

På svenska säger man ”det ligger något i det”. Du behöver inte hålla med till hundra procent, utan bara erkänna att det kan finnas en del sanning i det jag säger. Din sanning och min sanning möts, om så bara delvis. Jag kan acceptera delvis. Det ger mig spelrum att jobba på den del du inte håller med om! Det ger mig tillräcklig acceptans för att kunna fortsätta.

 

 Natalie Dian 02/03

 

 

Comments by: Wendell Bell, Department of Sociology, Yale University

By all means, please keep on with your struggle. Perhaps quotes from some things I have recently written will explain why I encourage you:

From "New futures and the eternal struggle between good and evil," Journal of Futures Studies 5 (2) 2000:

Also, consider that each of us is the world-even if only some small slice of it-for those people with whom we share our lives, from family members, friends, neighbors, and co-workers to others with whom we have but fleeting contact. Although we cannot control the actions of nations and multinational corporations or the momentous events of history, we can control ourselves. Sometimes, it takes courage to do so, because we may have to stand against the views of our own groups. But it can be done. Thus, it is within our power to create a new future of self-restraint, empathy, understanding, and generosity for each person with whom we are interacting. Within the narrow band of the lives of others that we constitute, each of us can create the good society that we hope will become the future. Such behavior on our part is not mere selfless altruism, because what goes around comes around. As we act, we create the world, not only for others but also for ourselves.

* * * * * * *

From "The clash of civilizations and universal human values," Journal of Futures Studies 6 (3) 2002:

The Principle of Skepticism
   Deadly conflicts continue to occur partly because some people everywhere share the delusion of certainty. And "certainty," as Anthony Lewis (2001) recently said, "is the enemy of decency." Some people willfully see no point of view but their own. Being sure that they are right, such people can justify doing the most horrendous things to other people.
   What all of us need is a healthy dose of skepticism, especially about our own views. Such medicine can lead beneficially to having doubts and avoiding wrongful acts. The doubts, in turn, can lead to asking more questions, searching for more answers, and considering alternative views.
   Elsewhere, I propose critical realism as a theory of knowledge for futurists and futures studies (Bell 1997, vol. 1). In fact, I recommend it for everyone, because it teaches us that knowledge is corrigible, contingent, and conjectural. It invites the use of evidence and reason to test beliefs-especially to try to falsify them, so that we will learn that our beliefs are false, if, indeed, they are false. It seems rational that, if people were going to treat other people badly, even kill them, for reasons, they would want to know whether or not those reasons were true. If your cognitive maps of reality are wrong, then, using them to navigate through life, you are not going to end up where you want to go.
   Critical realism also invites civility in the face of disagreement. It encourages the peaceful resolution of controversies by investigation and discussion of the facts. It teaches temperance and tolerance, because it includes the belief that the discovery of hitherto unsuspected facts may overturn our most cherished and strongly held beliefs. Tomorrow, we may have reason to believe something different from what we believe today.
   Thus, skepticism invites independent thinking, because it endorses questioning. Today, as I write in the wake of 9/11 and the bombing in Afghanistan, there are Americans who have questioned some actions of the Bush Administration, such as the proposals for military tribunals to try accused terrorists, for the sacrifice of some personal liberties purportedly to ensure greater security, and for profiling some groups of Americans for mass detention or investigation without any evidence of an individual's wrongdoing. Some officials of the Bush Administration have accused such questioners of being traitors or unpatriotic helpers of terrorists.
   Critical realists would respond by pointing out that truth and justice, and personal safety and security too, are served not by suppressing such questioning, but by encouraging and paying attention to it. We cannot find the truth by suppressing disagreeing-or even disagreeable-views.

* * * * * * *

Yes, there are people whose opinions I would like to change, especially those who are so certain that their beliefs are correct that they are willing to kill and maim others in their name. But I recognize that my own beliefs may be wrong, so I encourage others to try to point out my errors. I'll promise to listen. Natalie, please keep talking.


Comments from: Graham May, Thanks for that Natalie. It seems to me that we all tend to fall into a trap in which:

I am right
You, if you do not agree with me, are misguided, and They are wrong, corrupt, on the make, up to no good, or, in today's terms, terrorists.

My car
Your traffic
Their congestion

which shows as we all know that it is not my car that causes the problem but theirs. Just to proove it I can drive into Leeds on a Sunday morning, when no one else is about without any problem!!!!!

If we are ever going to work through this we have to see the world from your and their perspectives. For me the debate that comes from that is what Futures is about.

Graham

 

tillbaka till artiklar


 
 

 
 
 

 Webmaster  Kontakt: visionscentret@framtidsbygget.se